Man vet att man är mänsklig
Vilket morgon! Det började redan inatt vill jag nog påstå. Men klockan fem imorse slog Lukas upp ögonen och var på piss-humör. Gick upp fint för att göra välling och gick sedan in i sängen för att ge honom. Ville han ha det då? Nej såklart inte. Han ville gå upp och dricka vällingen i soffan. Klockan fem anser jag dock är lite väl tidigt och förklarar för Lukas att det är natt och på nätterna ligger vi i sängen.
45 minuter senare hade han äntligen efter en hel del protester, skrik, mamma göra si och så, somnat om. Utan vällinghelvettet.
Jag slockna jag med, Thomas hade redan gått upp för att duscha. Väckte mig efter 20 minuter. Vällingförsök nummer två för att sedan åka till dagis.
Ja Lukas somnade sedan om i bilen påväg till dagis men han hade varit glad ändå sa Thomas vilket lättar mitt hjärta lite. Att bli frustrerad och irreterad när de trotsar och går på alla nerver hjälper verkligen inte. Men alla har vi en gräns och när jag åtminstonde är trött så ligger gränsen något tidigare. Nåja vi skiljdes med pussar och kramar men jag kan ändå inte låta bli att känna skuld över att jag blivit upprörd på hans trotsande. Det ingår trots allt även om man mer än gärna hoppar över den!
Vi ska nog börja ändra lite i Lukas rutiner. Dock är han super trött på kvällarna och vi går och lägger oss vid halv 8 men det tar över en timma för honom att somna å då vill jag lova att även jag somnar ;) 